Sverige har ett nationalhelgon som egentligen inte är ett helgon. Detta på grund av att påven inte ville kanonisera honom. Varför är lite oklart, men det finns ett brev någonstans i de nu snart tusenåriga luntorna som nämner en kung som slogs, söp och slutligen blev mördad, och som därför inte förtjänar denna upphöjelse.

Om detta rör Erik Jedvardsson – Erik den Helige – är oklart. Den svenska medeltiden, framför allt den tidiga medeltiden, har ingen brist på kungar som slogs, söp och blev mördade.

Erik Jedvardsson föddes någon gång mellan 1120 och 1125, förmodligen som son till stormannen Jedvard som ibland på osäkra grunder, främst namnets ovanlighet i 1100-talets Sverige, antagits vara engelsman, och hans hustru Cecilia.

Det är svårt att med säkerhet säga något om Erik, då det i stort sett helt och hållet saknas källor om hans levnad som är samtida med honom själv.

Man vet dock att Erik var gift med Kristina Björnsdotter, dotter till den danske prinsen Björn Haraldsson Järnsida och den svenska prinsessan Katarina Ingesdotter, något som gjorde Kristina till dotterdotter till kung Inge den Äldre.

Tillsammans hade Erik och Kristina barnen Knut Eriksson, Filip Eriksson, Katarina Eriksdotter och Margareta Eriksdotter.

Enligt en dansk krönika från 1158 blev Erik västgötarnas kung 1156. I ett brev skrivet under hans son Knuts regeringstid var han även kung över svearna.

Han ägde Ängsö slott i Västmanland som än idag står där det står.

Som kung efterträdde han Sverker den äldre som enligt de bristfälliga källor som existerar mördades den 25 december 1156. Hans mördare ska ha varit den danske tronpretendenten Magnus Henriksson.

Enligt den så kallade Erikslegenden ska kung Erik ha lett ett korståg mot Finland på 1150-talet och därmed inlett kolonisationen av grannlandet i öster. Erikslegenden är dock nedtecknad drygt 100 år senare, och kan inte tas som absolut fakta, inte minst då den i egenskap av hagiografisk text har som syfte att glorifiera Erik.

Som det föll sig så blev även kung Erik mördad av Magnus Henriksson.

Detta ska ha skett den 18 maj, 1160, i samband med att Erik befann sig på en mässa i Östra Aros, nuvarande Uppsala. Kyrkan omringades av Magnus Henrikssons män, och Erik som valde att stanna kvar i kyrkan och höra mässan till slut trots att hans män bad honom sätta sig i säkerhet, höggs ned när han kom ut på kyrkbacken.

Han ska ha huggits i benet för att inte kunna kämpa eller fly, och för att sedan ha blivit halshuggen när han låg på marken.

På platsen där han dog ska en källa ha sprungit upp, vid vilken det sedan inträffade mirakel. Därmed var helgonlegenden född, och Sverige fick ett nationalhelgon Rom inte ville ha.

Hans kvarlevor hamnade i ett helgonskrin som sedan 1273 finns i Uppsala domkyrka.

Tolfte war Erekær • koningær • han war vsini swa brat af ðaghum taking • han giærðhi • e • goð døme mæðæn han liffðhi • oc guð gaff hanum þær goðæ løn fore • Nu ær han sial • i • ro • mæð guðhi oc hans • hænglum • oc ben hans hwilæs • i • wpsalum • oc hawir þær teeth oc oppenbaræt margh faghær iærtingni mæð gudz naðhum. (Ur Äldre Västgötalagen om Eriks plats i kungalängden och hans plötsliga och brutala död)

Magnus Henriksson, som också mördat Eriks företrädare Sverker den Äldre, mötte senare döden vid slaget vid Örebro, där Sverkers son Knut Sverkersson enligt den västgötska kungalängden dödade honom 1161.

2014–2015 genomfördes osteologiska undersökningar av lämningarna, och man upptäckte något som faktiskt är hyfsat ovanligt när det gäller helgonreliker: det är med 99 procents sannolikhet faktiskt Erik som ligger i skrinet.

Med Kol-14 kunde man fastställa att mannen man hade framför sig hade levt under samma period som Erik, och genom de osteologiska undersökningarna att han förmodligen avlidit på det sätt samtida källor berättar, av skador på benen och att han troligen blivit halshuggen. Skadornas placering antyder också att han burit en ringbrynja.

Man kunde även konstatera att mannen som ligger i skrinet hade varit cirka 35 år när han dog, att han varit kraftigt byggd, att ha levt ett aktivt och hälsosamt liv och 171 centimeter lång. Man kunde också slå fast att han ätit mycket fisk, något som ligger i linje med att han ska ha varit en hängiven katolik. Tillsammans med kvarlevorna fanns också en kungakrona som är den äldsta vi har i Sverige.

Källor:

Äldre Västgötalagen

Svensk Medeltid – Dick Harrison

https://unt.se/nyheter/uppsala/mordet-lost-efter-850-ar-4157786.aspx

Erikslegenden

Riksarkivet

Foto:

Ängsö slott – Tor Svensson

Övriga – Bloggägaren