På Mariakyrkans kyrkogård i Sigtuna syns ett eko från förr, en påminnelse om att Sigtuna har en mycket lång historia. Ekot är inte på något sätt eteriskt, det är de fysiska lämningarna av St. Olofskyrkan, rest någon gång under 1100-talets mitt, möjligen mot slutet av seklet.

Olof är i detta sammanhang ”naturligtvis” Olav Haraldsson, en gång kung av Norge och efter sin död Nordens första helgon. Olav föddes i Norge 995, son till den lokala kungen Harald Grenske och Åsta Gudbrandsdatter. Själv var han gift med Astrid Olofsdotter av Sverige, dotter till den svenske kungen Olof Skötkonung (själv son till Sigtunas grundare, Erik Segersäll) och hans älskarinna, Edla.

Olav, som var ättling till Harald Hårfagre och halvbror till Harald Hårdråde, var i sina yngre år en ganska framgångsrik viking som plundrade runt Mälaren i Sverige, i Östersjön och längs Danmarks kust. Han var inblandad i maktkamper om tronen i England och ska ha förstört London Bridge. Så småningom vände Olav sina skepp mot Normandie, där han accepterade den kristna tron.

När han återvände till Norge 1015 var det för att ta makten från jarlarna Håkon Eriksson och Sven Håkonsson. Det ska sägas att det är först i tidiga medeltidssagor som Sven Håkonsson nämns som medhärskare till Håkon Eriksson. I samtida källor är han utelämnad. Därför kan man inte vara säker på vilken position, om någon, han hade.

Ett år efter sin ankomst grundade Olav Haraldsson staden Borg – från 1200-talet känd som Sarpsborg – som blev Norges huvudstad. Inte bara en kung utan en kristen kung, gav Olav sig i kast med att omvända norrmännen, och det med brutala metoder. Man behövde inte vara en godhjärtad person för att nå helgonstatus efter sin död; sprida Kristi ord genom våld och grymhet har också fungerat genom århundradena.

Enligt Olavs Saga av Snorre Sturlasson blev Olav på grund av sina metoder en hatad man och förvisades från Norge 1028. Han gick i exil i Novgorod där han stannade ett år, varefter han återvände till Norge och tog med sig styrkor från Sverige. Enligt legenden, och även den norska historieskrivningen ska han ha dödats under i slaget vid Stiklestad 1030. Det ska ha utkämpats mellan Olavs styrkor och bönder från den norska Tröndelagstrakten. Problemet här är bara att för även om det är Norges mest kända slag så omnämns det inte en enda gång i samtida källor eller andra typer av historiska krönikor.

Det är först när påve Alexander III helgonförklarar Olav 1164, alltså drygt 130 år senare, som händelsen börjar återges. Den version av Olavs död som ses som mer trolig är att han dödades i ett bakhåll, något mindre ärofullt än att mista livet på slagfältet. Snorre Sturlasson, däremot, som skrev om Olof 200 år senare menade att slaget verkligen ägt rum och att Olav blev omringad och dog av tre knivhugg.

Strax efter hans död började mirakel ske; ett besök i hans grav sades bota de sjuka och ge syn och hörsel tillbaka till blinda och döva. Det påstods även att hans hår och naglar fortsatte att växa, och pilgrimer strömmade till hans reliker i den nybyggda katedralen Nidarosdomen i Trondheim (på den tiden kallad Nidaros). Olavskulten spred sig, inte bara i Norge utan även till Sverige vidare till Ryssland och det som nu är de baltiska staterna. Vid ett tillfälle fanns det också kyrkor byggda till hans ära i både Jerusalem och Istanbul. Att Olavs-kulten var stark i Sverige syns bland annat genom S:t Olofs kyrka i Sigtuna, en av de äldsta kyrkorna där.

Kyrkans historia går förmodligen längre tillbaka i tiden än mitten av 1100-talet. En arkeologisk utgrävning år 2000 avslöjade äldre murar nedanför ruinerna, vilket tyder på att det redan fanns en kyrka här på 1000-talet. De väggarna syns inte längre då schakten har fyllts igen. Det som syns är resterna av ett litet stenhus, som tros ha byggts runt en helig brunn kopplad till Olav-kulten. Detta rimmar med legenden som säger att Olav själv skapade källor genom att slå i marken med sin stav.

Legenden berättar också att Olav gick genom Sigtuna när han återvände till Norge från sin exil i Ryssland. Under denna period var Sigtuna säte för den svenske kungen, som 1030 var Anund Jacob, bror till Olavs hustru Astrid. Det kan ha varit här han rekryterade de svenska män som ingick i hans styrkor när han återvände till Norge.

Sigtuna var under en tid ett av flera biskopssäten och det är möjligt att S:t Olofs kyrka från början planerades som domkyrka. Anledningen till denna teori är att ytterväggar har hittats under en närliggande gata, vilket antyder att den var tänkt att bli mycket större. Av någon anledning blev den förmodade katedralen aldrig färdig, möjligen på grund av Uppsalas växande betydelse.

Källor

Sankt Olof: vikingen som vandrade över Kölen – Erling Matz

Helgonet i Nidaros: Olavskult och kristnande i Norden – Lars Rumar/Riksarkivet

Sigtuna:

Stockholms läns museum

Riksarkivet

Bilder:

St Olav – David Castor

Church of St Olav, Sigtuna – bloggägaren