Det är ingen som vet vem som egentligen ligger i den hög som redan på medeltiden refererades till som Anundshög, men enligt legenden är det just Anund, som inte ska förväxlas med kungen Anund Jakob.

Anund är en av våra sagokungar, eller med ett mer formellt namn, protokungar. De som befinner sig så långt inne i historiens dimmor att vi egentligen inte vet om de ens existerat, men vars myter har överlevt dem.

Men om vi går på myterna, så ska kung Anund över Svitjod, tillhörande den så kallade Ynglinga-ätten, sonsons son till Adils, som bland annat omnämns i Beowulf. Anund var också far till Ingjald Illråde.

Området Svitjod ska inte uppfattas som hela Sverige, utan det region som idag ingår i Svealand.

Anund, eller Bröt-Anund som han också kallas, skulle ha regerat under 600-talet, vilket skulle kunna vara rimligt i relation till gravhögen, som inte kunnat tidsbestämmas närmare än att den är anlagd mellan år 500 och år 1050 då den aldrig grävts ut, och man alltså inte vet vad som finns där i.

Enligt Snorre Sturlasons Ynglingasaga så efterträdde Anund sin egen far, Yngvar, som ska ha dödats under ett härjningståg mot esterna. Anund sägs ha utkrävt hämnd.

Svitjod uppges av bland annat Sturlason ha varit skogbevuxet fyllt av ödemarker, och det är här man finner förklaringen till namnet ”Bröt”, vilket på fornsvenska betyder ”väg”. Anund ska ha låtit anlägga vägar och bebygga ödemarkerna, något som ska ha kommit väl till pass då Svitjod ska ha haft en stor befolkning.

Anund, som ska ha haft sitt säte i uppländska Tiundaland, lät i varje större byggd uppföra kungshus där han kunde bo när han reste på gästning i sitt rike.

När och hur Anund ska ha dött vet vi inte heller, men om det sistnämnda finns två olika versioner: Enligt Snorre Sturlason ska han ha dött i ett jordskred på en plats omgiven av berg kallad Himmelshed.

Enligt Historia Norwegiæ, en kort kungakrönika och historia om Norge, troligen författad av en norsk klerk på 1100-talet, ska Anund ha mördats av sin halvbror Sigvard.

Oavsett vem som vilar i Anundshög, så är det en speciell plats, känd under sitt namn sedan medeltiden då området också fungerade som tingsplats. Gravhögen är med sina nio meter den högsta i Sverige och fick sin platta topp 1788 när den utsattes för ett plundringsförsök. Förutom själva Anundshög finns här ytterligare tolv gravhögar, tio runda stensättningar, fem skeppsättningar, 14 resta stenar och en runsten.

Källor:

Anund (Bröt-Anund) – Svenskt Biografiskt Lexikon/Sune Lindvist

Anundshög – Riksarkivet

Fotografier: Bloggägaren