Som jag tidigare skrivit om så hade Cecilia Vasa att följe på cirka hundra personer när hon anlände till England för sin inte helt lyckade vistelse vid drottning Elizabeths hov.

En av dessa var Helena Snakenborg, född 1549, dotter till slottsloven – en befälhavare på ett befäst slott eller borg – och riksrådet Ulf Henriksson (Snakenborg) och Agneta Knutsdotter av Ökna.

Jag saknar upppgifter på hur länge Helena hade varit hovdam hos prinsessan Cecilia, men åtagandet upphörde när Cecilia och hennes make, i vad som bara kan beskrivas som vanära, lämnade England hösten 1566.

Vid det laget var Helena nämligen förlovad med William Parr, Markis av Northhampton, Earl av Essex samt yngre bror till Henrik VIII sista drottning, Cathrine Parr.

William Parr ska ha varit med och mött Cecilias följe när det anlände till Dover, och tydligen så uppstod tycke vid första ögonkastet mellan den unga hovdamen och den engelske adelsmannen trots en åldersskillnad på 36 år, han var nämligen 52 år gammal, och Helena Snakenborg var 16.

Det skulle dock dröja fram till 1571 innan paret gifte sig, en bidragande faktor till detta utan tvekan det faktum att när de först möttes var William redan gift.

1571 var dock hans hustru död, och bröllopet kunde slutligen äga rum. Genom Williams nära släktskap med Cathrine Parr fann sin Helena i praktiken ingift i den engelska kungafamiljen. Hon blev dock änka redan samma år. Eftersom William Parr inte hade några barn fick hon behålla titeln som Markisinna av Northampton, och som adelsdam ingick hon också i drottning Elizabeths uppvaktning.

Allt tyder på att hon var populär hos drottningen, och när hon 1576 gifte sin med Anne Boleyns kusin Thomas Gorges, earl av Langford, vilket innebar att hon nu ingick i Elizabeths närmaste familj. När det gäller ingången av detta äktenskap visade Elizabeth prov på sin oförmåga att bestämma sig. Å ena sidan hade hon uppmuntrat relationen, å andra sidan kunde hon inte bestämma sig för om hon skulle säga ja eller nej till deras förfrågan om att få gifta sig. Till slut gjorde de det i alla fall, och hamnade mitt i den vrede som Elizabeth kunde ge prov på; Thomas hamnade under en period i en fängelsecell i Towern och Helena förvisades från hovet.

Dock togs de snart till nåder igen, och allt återgick till att vara som det hade varit.

Enligt kvarvarande källor av vittnesuppgifter ska Helena ha upplevts som snäll, och överlämnat hovskvallret till andra, vilket inte osannolikt var en bidragande orsak till att hon kom att stå drottning Elizabeth nära, och ingick i de så kallade Maids of Honour, de hovdamer som stod drottningen allra närmast.

Bland annat berättades att under kalla vinternätter som Helena tillsammans med Elizabeth i hennes säng för att hålla kylan borta från majestätet.

Helena Snakenborg återvände aldrig till Sverige, men brevväxlade regelbundet  inte bara med sin familj, utan även med barndomsvännen hertig Karl och hennes goda kontakter med den svenska kungafamiljen utnyttjades av drottning Elizabeth.

Helena Snakenborg och Thomas Gorges fick under sent 1570-tal och 1580-tal tre döttrar och fem söner, med vilka de bodde i ett hus i Whitefriars medan de byggde på sitt gods Longford i Salisbury.

De förlänades också det före detta klostret Sheen av drottningen, närbeläget hennes främsta residens, Richmond, vilket gjorde att Helena också kunde ägna sig åt sin familj, samtidigt som hennes man skickades på allt fler diplomatiska uppdrag, bland annat till Sverige.

När drottning Elizabeth dog 1603 gick Helena Snakenborg främst i begravningståget, flankerad av riksskattmästaren och riksadmiralen.

Hon och hennes make Thomas deltog också vid kröningen av James I och hans drottning Anna av Danmark. Medan relationen till de nya regenterna ska ha varit god, minskade Helenas och Thomas närvaro vid hovet. En förklaring till detta som har lagts fram är just att drottning Anna var dansk och Helena var svensk i en tid när relationen mellan de båda länderna var allt annat än god.

1610 blev Helena änka igen, och drog sig tillbaka till Sheen, där hon i huvudsak kom att ägna sig åt sina barn och barnbarn, med kortare vistelser vid hovet i samband med högtidliga tilldragelser.

Det sista bevarade brevet från Helena Snakenborg, till hennes dotterson är avsänt i september 1634. Hon dog i april följande år vid en ålder av 86 år. Hon är tillsammans med sin make Thomas Gorges begravd i katedralen i Salisbury.

Källor:

Elizabeth I’s Swedish lady of the privy chamber: Helena Ulfsdotter née Snakenborg, marchioness of Northampton – History of the Parliament

Svenskt kvinnobiografiskt lexikon – Kekke Stadin

Elizabeths svenska sängkamrat – Birgitta von Heland

Snakenborg, släkt – Svenskt Biografiskt Lexikon/Hans Gillingstam

Bilder:

Creative Commons