Den 20 oktober 1650 kröntes Kristina Vasa till drottning i Sverige. Då hade hon redan varit landets regent sedan 6-årsåldern, även om regerandet skett med en förmyndarregering fram till det hon blev myndig.

Enligt egen uppgift föddes hon med segerhuva, var luden över hela kroppen och gav för första gången upp en ton som hon hävdade var så grov att jordemödrarna, dåtidens barnmorskor, trodde att hon var en pojke.

Det var också vad hon förväntades vara, den blivande drottning Kristina, när hon föddes 1626, enligt den julianska kalendern föddes den 8 eller 9 december. Enligt vår gregorianska kalender ska det ha varit den 17 eller 18, men närmare än så kommer vi inte.

Det var angeläget för Gustav II Adolf och Maria Eleonora att det var en son som föddes så att tronföljden säkrades. Kungaparet hade tidigare fått tre barn, vilka samtliga dött i spädålder. Tre år tidigare, 1623, hade de fått en dotter, prinsessan Kristina Augusta, som aldrig ens fick se sin första födelsedag. Så sent som året innan Kristinas ankomst, 1625, hade Maria Eleonora fött en dödfödd son.

Det var nu det gällde.

Huruvida det var hennes grova stämma, eller den spända förväntan som inte osannolikt var som fiolsträngar i slottet som fick jordemödrarna att ta fel får vi aldrig veta. Men kanonerna hade gjorts redo för att avfyra prinssalut.

Kanske var det för att släta över misstaget som det blev kungens halvsyster som fick bära fram den nyfödda till sin bror, och visa att det faktiskt var en flicka. Han ska trots allt inte ha blivit besviken, tvärtom ska han ha utbrustit ”Låtom oss tacka Gud, min syster. Jag hoppas, att denna flicka skall bliva mig så god som en gosse. Jag beder Gud, att han bevarar henne, eftersom han har gett mig henne.” Att en pappa som sedan tidigare förlorat tre barn han hoppats på ber gud att bevara det nyfödda barnet är kanske inte så förvånande.

Gustav II Adolf får dock aldrig se sin dotter och arvinge växa upp, den 6 november (juliansk tideräkning) 1632 dör han i slaget vid Lützen, och från den ena dagen till den andra har Sverige en drottning. Dessutom en som bara är sex är gammal.

Kristina kommer självfallet att stå under förmyndare som de facto styr landet de kommande åren medan hon skolas i att bli Sveriges regent.

Det har ibland sagts att Kristina uppfostrades som en pojke, och baserat på detta har alla möjliga slutsatser om hennes sexualitet och egentliga könstillhörighet dragits.

Jag tänker inte spekulera i dessa teorier, däremot tänker jag konstatera att en uppfostran och utbildning för en blivande monark på 1630-talet och framåt per automatik var inriktad på pojkar. Den tidens uppfattning om manligt och kvinnligt gjorde att politik, språk, diplomati och logik ansågs vara manliga egenskaper och hade Kristina haft en bror hade hon fått lära sig att brodera och konversera.

Med andra ord säger det mer om den tidens syn på män och kvinnor än om Kristina. Kristinas mamma var Maria Eleonora av Brandenburg, dotter till kurfursten Johan Sigismund och hans hustru Anna av Preussen. Äktenskapet med Gustav Adolf var arrangerat av politiska skäl, men Maria Eleonora sägs ha älskat honom djupt. Det innebar att hans bortavaro under fälttåg påverkade henne negativt rent psykiskt, och när han dog sägs hon ha brutit ihop.

Det exkluderade henne från den förmyndarregering som formades kring henne dotter, och Kristinas vård utöver den nödvändiga utbildningen alternerades, efter hennes fasters död, mellan flera olika adelskvinnor för att hon inte skulle fästa sig vid någon av dem.

Skolningen fick hon av bland andra rikskansler Axel Oxenstierna som undervisade henne i statsangelägenheter, och hovpredikanten och senare biskopen Johannnes Matthiæ Gothus, som gav henne lektioner i språk, teologi och filosofi. Om just Oxenstierna skrev hon senare i sina aldrig avslutade memoarer ”Jag hade ingen annan lektion och ingen lek eller annan förströelse, som jag icke med glädje lämnade för att få lyssna till hans ord. Vi tillbringade ofta tre, fyra eller flera timmar med varandra.”

Oxtenstiernas arbete med Kristina betalade sig. I sina kommunikationer med utländska makthavare och sina egna diplomater, som till exempel under brevväxling med sina representanter i Tyskland inför den Westfaliska freden 1648 så är det inte drygt 20-årig kvinna vilken som helst som skriver. Det är en mogen och auktoritativ regent säker på sin kunskap om den internationella politiken.

Det skulle komma att bli tydligt att Kristina egentligen föredrog studier och bildning framför att regera, och de lärda män som inbjöds till Sverige för att undervisa och föra intressanta samtal med Kristina innefattade bland andra de nederländska filologerna Vossius och Heinsius, där den senare undervisade Kristina i grekiska, samt den franske filologen Salmasius och hans landsman, orientalisten Bochardt. Det mest kända av hennes lärda besök stod möjligen matematikern och filosofen Descartes för.  1649 flyttade han till Stockholm för att fungera som rådgivare och lärare till Kristina.

Det tycks som att vistelsen blev något av en chock. Inte bara ville Kristina börja deras samtal och lektioner tidigt på morgonen, slottet var även dragigt och klimatet kallare än han var van vid. Kanske skavde det också mellan deras personligheter, då Kristina inte verkar ha funnit honom särskilt underhållande när han behövde vara det. Hon ska ha låst in honom på hans rum och genom dörren ropat genom dörren att han fick komma ut när han skrivit en balett. René Descarte insjuknade i lunginflammation och dog i Stockholm den 11 februari 1650.

1649, året innan hon kröntes, meddelade Kristina att hon inte hade för avsikt att gifta sig. I stället skulle hennes kusin Karl Gustav bli hennes tronföljare, någon han kanske föga förvånande accepterade. Kristina kröntes som sagt den 20 oktober 1650, men inte i Uppsala domkyrka vilket var tradition, utan i Storkyrkan i Stockholm. När så skedde hade hon regerat i egen kraft i sex år, men skulle bara sitta ytterligare fyra år till på tronen. 1654 abdikerar hon, efter period som präglats av sociala missförhållanden, och lämnar landet för att efter en tid på resande fot bosätta sig i Rom. Då har hon även konverterat till katolicismen. Men mer om det i en senare post.

Källor:

Silvermasken – Peter Englund

Drottningen och filosofen : mötet mellan Christina och Descartes -Svante Nordin

Drottning Kristina – Dick Harrison

Drottning Kristina: ett liv – Cilla Dahlén & Annelie Drewsen

Bilder: Public Domain