Natten mellan den 19 och den 20 november 1918 stävade ångfartyget S/S Per Brahe från Jönköping mot Stockholm. I Jönköping hade fartyget lastats med järnspisar, plogbillar, symaskiner och ett stort antal tunnor fruktmos. Allt fick inte plats i lastrummet, så en del av frakten placerades på däck.

På kvällen nådde man Gränna, där ytterligare last togs ombord, bland annat sex ton potatis och två ton päron. Här gick också åtta passagerare ombord, där ibland konstnären John Bauer, hans fru Esther och deras tre år gamla son Bengt-Olov, kallad Putte.
Familjen skulle flytta till Stockholm, men efter den svåra tågolyckan vid Getå den 1 oktober samma år, där minst 42 personer dog – fortfarande den allvarligaste tågolyckan i Sverige – vägrade Esther att åka tåg. Hon insisterade på att de skulle åka med ”Pelle”, som Per Brahe kallades, då hon kände att det skulle vara säkrare.

S/S Per Brahe avgick från Gränna vid 23-tiden och hade då siktet inställt på Hästholmen, men kom aldrig fram. Under färden hade redan kraftiga vindar blåst upp till full stormstyrka, och det skulle visa sig att lasten på däck inte surrats fast. När vinden fick tag i fartyget kastades denna runt, och stängde in passagerarna i båtens inre. En del av godset föll av fartyget, men resultatet att fören lättade och S/S Per Brahe sjönk med aktern före. 24 personer, inklusive besättningen, dog den natten, och när det dagades den 20 november kunde bara vrakdelar ses på Vätterns yta.

John Bauer som var 36 år vid tidpunkten för sin död och Esther Ellqvist Bauer 38 år, hade träffats på Konstakademin/Akademien för de fria konsterna, där de båda studerade. John Bauer hade tidigt visat konstnärlig begåvning och Esther kom från en familj där man kan ana en konstnärlig ådra; tre av hennes fem syskon, två bröder och en syster, kom att bli verksamma som fotografer.

Både John och Esther började sina studier vid Konstakademin 1900, där Esther var hänvisad till att studera på ”Fruntimmersavdelningen” samtidigt som hon också studerade etsning vid Tallbergs Etsningsskola.
Deras förhållande, som skulle komma att präglas av en stark kärlek fylld av passion, svartsjuka och ambivalens, verkar ha inletts två år senare, 1902. Den 18 december 1906 gifte de sig, och Esther kom att stå modell bland annat för John Bauers prinsessa Tuvstarr.

Själv fick hon motvilligt finna sig i att hennes egen konstnärskarriär lades på is.
Medan Esthers skapande kom på undantag gjorde sig John ett namn inte minst genom sina idag legendariska illustrationer i sagoboksserien ”Bland tomtar och troll”, ett arbete som han inledde 1907. Två år tidigare, 1905, hade han tillbringat tid i Abisko, som en del av arbetet för ett praktverk om Norrland. Hans sagoteckningar skulle kommas att påverkas både av den norrländska naturen och den klädsel han såg omkring sig bland de samer han försökte komma i kontakt med.

Paret reste tillsammans, men medan konstnärskollegorna begav sig till Paris reser Bauers till Italien via Tyskland 1908. Det är Johns pappa som bekostar resan, och de stannar i två år.
John är hänförd av den klassiska konsten i Florens där de bor, men ger inte mycket för den moderna konsten.
Den 10 juni 1908 skriver John ”Nästan hvarje afton fara vi ut till någon av småbyarna utanför Florens. Dessa färder om kvällarna medan luften svalnat voro härliga. Småbyarna äro Italiens i sin prydo. Det skulle ta för mycket papper och krafter att söka beskrifva något sådant. Små trefliga tavernor med godt vin och dålig mat. Klockringning, vaxljus och processioner. Så när mörkret faller kommer dessa otaliga eldflugor som blixtrar i dunklet under oliverna likt stjärnor som tändas och släckas. Vi har haft kvällar så fullödiga att de inte kunna glömmas.”

Efter nästan tio års äktenskap föddes sonen Putte 1915, och kanske har äktenskapet redan här börjat knaka i fogarna. Esther längtar till Stockholm, där hon inte bara studerat utan även vuxit upp, och John dras till skogarna, där han verkar känna sig mest hemma och identifiera sig med sina målningar ”Ömsom är jag John Bauer, ömsom är jag troll”.

Han verkar dessutom ha haft högt ställda krav på Esther. I ett brev konstaterar han redan 1905 att han har satt henne på en hög piedestal och blir besviken när han ser mänskliga drag hos henne.
John och Esther har redan från början brevväxlat intensivt, och i ett odaterat brev skriver han till henne:
”Vi ha säkert lättare att komma till klarhet med hvarandra skriftligt än muntligt. En del af hvad du skrifvit tycker jag också är riktigt. Först och främst. Vi kunna aldrig likas att vi inte längre lefva tillsammans insåg jag klarast i somras ? men jag var inte stark nog att orda i saken. För Puttes skull har jag dragit mej i det längsta för en riktig skilsmässa. Nu tror jag att vi alla 3 i längden må bäst af en sådan. Den kan inte kallas förhastad…”

Detta till trots ger de sig tillsammans av mot ett nybyggt hus i Stockholm, där de skulle ha varsin ateljé och Esther har för avsikt att återuppta sitt konstnärskap, men de kommer aldrig fram.

Man finner S/S Per Brahe på 30 meters djup, och till att börja med hittar man ingen dykare som vill gå ned och inspektera vraket. Till slut anmäler sig dykaren Lagerström som frivillig, och när han går ned till vraket ser han snabbt att det största anledningen till förlisningen var lasten.

Man finner också att besättningen trots allt lyckats ta sig på däck, och att en livbåt till viss del är lossad, vilket kunde ha räddat åtminstone några av passagerarna.
När fartyget bärgas fyra år efter förlisningen, den 12 augusti 1922, finner man familjen Bauer i salongen. Ett tjockt lager av lera har lagt sig över allting, inklusive kropparna efter de omkomna.

Detta har i det närmaste förvandlat dem till skulpturer, och i aktersalongen ligger Esther på knä, hukad över treårige Putte för att skydda honom med sin kropp. John påträffas i trappan, men huvudet nedåt och fötterna uppåt, som om han försökt ta sig upp på däck men stoppats av det strömmande vattnet som möjligen slagit omkull honom.
John, Esther och Putte Bauer vilar på Östra kyrkogården i Jönköping.

Brev från paret Bauers vänner Bengt och Elna Hedberg, hos vilka de varit på middag innan de gick ombord på Per Brahe till Johns föräldrar:

Gränna d. 23 nov. 1918
Herr och Fru Bauer!
Ehuru på det hela alldeles obekanta för er vilja dock min man o jag uttrycka vårt innerliga deltagande i den svåra sorg som drabbat er. John, Ester och Putte var hos oss på middag, innan de foro med Per Brahe o jag har tänkt mig, att ni skulle vilja veta huru vi hade det då. Bland annat talade de om, att John så gränslöst gerna hade velat ta Putte med sig in till Jönköping för att visa honom för sin mamma, men att de voro rädda för spanska sjukan.

John satt o berättade om, när han var liten pojke, hur rädd han var för polisen o så berättade han om hur han en gång trillade ned o fick en stege över sig, men inte gjorde sig värre illa, än han, när han fick se ägarn till stegen, kunde kila sig mellan hålen o gno för brinnande livet. Så lågo vi på golvet allihop o lekte ångbåt, kvar i en vände upp o ned på någon stol pall eller bord o Putte hade så roligt att han hoppade o skrek av förtjusning.

Hvem kunde ana, att några få timmar därefter någonting så fasansfullt skulle inträffa. Vi hörde ju, att det blåste lite o jag o John gingo ett par gånger o tittade ut, men komma till att resultatet, att de skulle få sida medvind. Hvad både jag o min man förebrå oss är, att vi inte följde med till sjön, ty då är det ju en möjlighet, att man kunnat övertala dem att inte resa, ehuru de voro så ivriga att komma iväg till sitt nya hem. John har här i hamnen frågat kapten om alla livbälten o båtar voro i ordning. Han har månne haft någon förkänsla, när han såg hur hårt båten var lastad.

Idag har här ringt själaringning över dem o alla hus ha flaggat på halvstång.
Jag törs inte tänka på, hur det skall kännas för er arma, arma föräldrar, när det kan vara så svårt för oss deras vänner. Med innerligaste deltagande.
Bengt o Elna Hedberg

Källor:
John Bauer – Jönköpings läns museum
John Bauer och Esther Ellqvist – En mörk kärlekshistoria – SR Dokumentär.
Om konstnären John Bauer och hans värld – Helen Agrenius
Per Brahes undergång och bärgning – Lars Bergquist

Bilder:
Public Domain