Det är nog få karaktärer i en TV-serie som fått ett sådant genomslag som just Ragnar Lodbrok i serien Vikings som hade premiär 2013. Precis som i ”Ragnar Lodbroks Saga” från 1200-talet, det vill säga cirka 400 år efter att Ragnar själv sa ha levt, dör han efter ett liv med strider och erövringar, i en grop med ormar.

Under seriens gång, och även efter, då man fortfarande kan se den på en del strömningstjänster, exploderade ett globalt intresse för den skandinaviska vikingatida historien, inte så mycket om den jordbrukande massan, men om de som drog iväg över haven. Intresset håller i sig, och Ragnars ”ättlingar” ökar ständigt i sociala medier. Men har Ragnar Lodbrok ens existerat? Det ska vi titta närmare på.

Faktum är att Ragnar Lodbrok, på fornnordiska Ragnarr loðbrók, säkrast beskrivs som är en nordisk sagokung: en kunglig hjältegestalt vars berättelse tillhör sagotraditionen, men som kan innehålla minnen av verkliga personer och händelser från 800-talet. Det är bara en enda, med Ragnar samtida, källa som ens nämner en ”Ragnar Lodbrok”, och utöver den så kan varken han, hans släktskap, kungadöme eller död verifieras genom andra, oberoende, källor. Däremot kan man konstatera att det finns samtida eller nära samtida vittnesbörd om vikingahövdingar, de är ju inte bara påhittade, och ”Ragnarsöner” helt enkelt män vars far hetat Ragnar och som därför kommit att få efternamnet Ragnarsson, och som sedan fogats till hans liv på litterär väg. som senare litteratur har fogat till hans liv.

Men vad är då en sagokung, kan man rimligen fråga sig. Någon av den typ som dyker upp i Snövit eller annan historia odödliggjord av bröderna Grimm? Nej, inte riktigt. En Sagokung i detta sammanhang betyder inte per automatik en påhittad kung. I stället är det en källkritisk beteckning för en härskare som huvudsakligen är känd genom sagor, hjältediktning och sena krönikor, där man inte med säkerhet kan skilja på historia, genealogisk propaganda, folkliga motiv och litterär gestaltning.

Ragnar hör till denna kategori på grund av att de sammanhängande levnadsskildringarna, som till exempel tidigare nämnda ”Ragnar Lodbroks saga som sagt skrevs flera sekler efter den tid då han ska ha levt. Store norske leksikon kallar honom uttryckligen en nordisk sagnkonge, och danska Lex beskriver honom som en dansk sagnkonge med osäkert historiskt underlag.

Den man oftast pekar ut som den historiske Ragnar Lodbrok ledde år 845 anfallet mot Paris. Han kallas i källorna för Reginheri eller Reginherus, vilket förvisso ligger någorlunda nära namnet Ragnar, och han ska ha varit ledaren för anfallet mot Paris år 845. På grund av likheterna i namnet brukar forskningen lämna öppet för tre olika möjligheter: det fanns verkligen en Ragnar som ligger till grund för en kraftigt omformad legend eller så var han en helt litterär stamfader. Det tredje alternativet, kanske det mest sannolika, sagans Ragnar Lodbrok är en sammansatt gestalt som vuxit fram ur flera män, släkttraditioner och vandrande berättelsemotiv. Kommer vi någonsin att få veta vilken av de tre teorierna som är sann? Med största sannolikhet inte, såvida, så klart, några hittills okända källor inte plötsligt kommer i dagen. Men i nuläget kan man konstatera att det inte finns någon arkeologisk fyndserie, inskrift, grav eller samtida handling som säkert kan knytas till personen ”Ragnar Lodbrok”.

Den forskning som bedrivs är därför huvudsakligen historisk, filologisk och litteraturvetenskaplig där namnformer jämförs, händelser kronologiseras, sagomotiv spåras och genealogiernas politiska funktion analyseras.

Att flera av de söner som påståtts vara Ragnars i vissa fall kan ha historiska motsvarigheter gör inte automatiskt fadern historisk. ”Ragnars söner” kan ha varit en senare släktetikett, ett anspråk på gemensam härkomst eller en litterär ram. Att hävda ett i det närmaste mytologiskt ursprung var inget som var främmande för framför allt den härskade klassen i äldre tider.

Att det är svårt att bekräfta Ragnar Lodbroks faktiska historiska existens handlar bland annat om de existerande källorna, där man kan hitta brottstycken av vad som så att säga formar Ragnar, men aldrig honom själv. De frankiska 800-talsannalerna berättar om  den tidigare nämnda Reginheri eller Reginherus,  som var en nordisk ledare som år 845 förde en stor flotta uppför Seine, intog Parisområdet och fick en enorm betalning av Karl den skallige.

Den som har sett serien Vikings känner igen denna händelse, men som vanligt så hände saker och ting inte riktigt som i serien. Dessa källor ligger närmast händelsen i tid, men ingenstans i texten kallas han ”Lodbrok” och inte heller kopplas han till den ormgrop där han ska ha dött eller de berömda sönerna.

Den anglosaxiska krönikan å sin sida, tillsammans med andra engelska källor belägger vikingahövdingar som Ivar, Ubbe och Halfdan samt den stora hednahärens angrepp från 865. Vad de däremot inte gör är att hävda att någon av dessa vikingakrigare hade en far vid namn Ragnar Lodbrok.

Brage den gamle, eller Brage Boddason som han egentligen hette, är den äldste nordiske skald som efterlämnat delar av sin skaldediktning. Han levde på 800-talet och var skald hos en rad kungar och stormän, bland annat ska han ha varit hos Björn på Håga, alltså den Björn som är knuten till Hågahögen samt en rad andra kungar som balanserar på en fin gräns mellan saga och historisk verklighet. Bland dessa finns just en kung som ska ha hetat Ragnar, och till honom skrev han hyllningsdikten Ragnarsdrápa. Denna brukar anses bära tidiga motiv knutna till en Ragnar, men inte helt oväntat okänt vilken Ragnar. Till det kommer att diktens datering, mottagare och relation till den senare Lodbrokgestalten är omdiskuterade.

Så finns det också den isländska skaldikten Krákumál, som ska vara Ragnars ”dödssång” där han liggande i kung Ællas ormgrop gör en betraktelse över sitt liv med dess dess strider, erövringar och övriga bedrifter. Problemet med Krákumál, det är bara att den är skriven på 1100-talet, med andra ord runt 300 år efter att Ragnar ska ha dött, och är därmed ingen säker källa och än mindre en ögonvittnesvittnesbörd.

Ytterligare hundra år senare, det vill säga på 1200-talet, skriver den danske historikern Saxo Grammaticus sitt verk Gesta Danorum, där Regnerus, han som ledde attacken mot Paris och förmodat ska ha varit identisk med Ragnar, framställs som en dansk kung. Saxo sammanför många fälttåg, hustrur och söner i ett långt hopkok av kungabiografi och låter honom dö hos kung Ælla. Det är också hos Saxo som Ladgerda, eller ”Lagertha”, dyker upp i form av Ragnars kärlek, mor till hans första två barn, däribland ”Björn Järnsida”, och senare även hans kamrat i strid. Ladgerda nämns nämligen inte alls i Ragnar Lodbroks saga, utan Gesta Danorum är det första verk där hon överhuvudtaget nämns.

De isländska fornaldarsagorna, ”Ragnars saga loðbrókar” som den ursprungligen heter, samt Tåten om Ragnars söner, presenterar en annan Ragnar än vad Saxo gör. I den västnordiska, och då i synnerhet den isländska traditionen, är Ragnar son till Sigurd Ring, som bäst kan beskrivas som en sveakung som under åtminstone en period även ska ha varit härskare över både Sverige och Danmark.

Det är därifrån uppgifterna kommer om Uppland och en anknytning till Uppsala. Den här teorin grundas framför allt på sena genealogier i Ragnars saga, Tåten om Ragnars söner, Sögubrot och närliggande sagolitteratur. Dessa släktled förbinder Ragnar med äldre hjälte- och kungacykler, vilket gav dynastisk prestige, resultatet blir och att de just därför är svåra att använda som bevis för födelseort. I dessa sagor nämns som sagt inte Ladgerda, utan i stället är Ragnar i tur och ordning gift med Tora och Aslög, eller Kraka som hon en period kallas, hon som ska vara dotter till andra sagafigurer som Sigurd Fafnesbane (drakdödaren) och valkyrian Brynhilde.

Som tidigare nämndes så gör Saxo och dansk historieskrivning anspråk på Ragnar och menar att han var en dansk kung. Detta baseras på att Reginheri, mannen som år 845 intog Paris, i frankiska källor framstår som en ledare i en dansk politisk miljö, troligen knuten till kung Horik I. Den starkaste grunden i denna danska teori är de kontinentala annalerna och den danska traditionens lokalisering. Men dessa annaler bevisar bara Reginheris verksamhet och kontakter, inte att Reginheri faktiskt var identisk med Ragnar Lodbrok.

Norge vill ju självfallet inte vara sämre, och har historiskt också gett sig in i huggsexan om Ragnar Lodbroks ursprung. Detta baserar man främst berättelsernas geografi och familjehistorier då mötet med Aslög/Kraka sker i Norge, och Saxos Lagertha, som inte förekommer i den faktiska sagan, är norsk. Vill man sätta hårt mot hårt så kan man konstatera att detta egentligen inte säger någonting. I en tid när man kunde ta sig från Mälardalen till Konstantinopel var det självfallet ingen konst att ta sig från Mälardalen till Norge.

Sedan ska man vara på det klara med att detta med Ragnars eventuella födelseplats är anakronistisk, det ville säga modernare uppfattningar överförda på äldre tider. På 800-talet, då Ragnar Lodbrok ska ha levt, om han nu någonsin gjorde det, då fanns inte ens Danmark som en faktisk nationalstat.

Inget av detta har dock hindrat att flera nordiska kungasläkter gått in för att vinna prestige genom en påstådd koppling till Ragnar och hans söner. Slutsatsen man kan dra av detta är att Ragnartraditionen var gemensamt skandinavisk, men det ger samtidigt en svag grund för att bestämma var hans födelseort skulle ha varit belägen.

Slutligen kan man konstatera att ett omnämnande av en ”Ragnar Lodbrok” saknas i källor samtida med hans förmodade levnad, samtidigt verkar legenden om honom och hans söner ha startat tidigt, även om det sedan, av lättförklarliga skäl, nedtecknades några undra år senare. Det enda som med säkerhet kan konstateras om Ragnar Lodbrok, det är att medan det inte finns källor som bevisar hans existens, så finns det heller inte källor som bevisar att han inte en gång levde. Kanske som det ska vara.

Källor:

Anglo-Saxon Chronicle

Saxo Grammaticus, Gesta Danorum, bok IX (omkring 1200), för den danska Regnerusberättelsen.

Ragnars saga loðbrókar

Þáttr af Ragnars sonum,

Krákumál

Encyclopaedia Britannica, ”Ragnar Lothbrok”.

Lex.dk, ”Ragnar Lodbrog”.

Store norske leksikon, ”Ragnar Lodbrok”,

World History Encyclopedia, Emma Groeneveld, ”Ragnar Lothbrok”,

McTurk, Rory W., Studies in Ragnars saga loðbrókar and Its Major Scandinavian Analogues, 1991

Smyth, Alfred P., Scandinavian Kings in the British Isles 850–880, 1977.

Sawyer, Peter, The Age of the Vikings, 2 uppl., 1971,